Är den olyckligaste och kanske även sorgligaste människan i världen.
Mina vänner säger ofta att jag är jätte snäll och rar, gullig osv.
Men det tycker inte jag, jag känner mig aldrig glad inombords pga av att jag är olycklig inombords och har en stor sorg. Även om jag ler betyder inte att jag mår bra, för jag har en sorg sedan barndomen som jag har burit med och har inte kunnat släppa det än, eftersom märken av det finns kvar i kroppen och jag känner smärtan. Haft dålig barn och ungdom, där det inte var mycket kärlek och glädje, så det är därför jag är snäll mot många och är gullig, jag vill inte att fler ska känna av samma smärta och börda som jag har gjort.
Väldigt många människor har försökt att få mig på fötter igen, genom snälla ord, godhjärtade gärningar det gick både bra och dåligt, det är bara 3 personer, som har fått mig på gränsen dit och det är Charlene, Anna och Agnes dessa 3 personer har på något sett fått mig upp på benen psykiskt, förmodligen via guda krafter. Dom har fått mig känna av äkta kärlek, sanna och goda gärningar, som får mig glad. Dom har fått mig att se på livet från en annan vinkel och försöka få mig sluta tänka negativt. Speciellt Anna som är tillsammans med Agnes, två av Charlenes närmaste vänninor. Hon har vänt ut och in på min hjärna bokstavligen, även om det finns delar av det gamla kvar i hjärnan, så är det mycket som har försvunnit. Ordet tack är för fattigt tycker jag, för att visa min tacksamhet inför er 3 snälla,rara, kloka och roliga tjejer. Vad jag skulle göra utan er, är en stor fråga. Jag hoppas ni blir lika glada av mig som jag blir av er, jag tänker aldrig svika er.
Men det tycker inte jag, jag känner mig aldrig glad inombords pga av att jag är olycklig inombords och har en stor sorg. Även om jag ler betyder inte att jag mår bra, för jag har en sorg sedan barndomen som jag har burit med och har inte kunnat släppa det än, eftersom märken av det finns kvar i kroppen och jag känner smärtan. Haft dålig barn och ungdom, där det inte var mycket kärlek och glädje, så det är därför jag är snäll mot många och är gullig, jag vill inte att fler ska känna av samma smärta och börda som jag har gjort.
Väldigt många människor har försökt att få mig på fötter igen, genom snälla ord, godhjärtade gärningar det gick både bra och dåligt, det är bara 3 personer, som har fått mig på gränsen dit och det är Charlene, Anna och Agnes dessa 3 personer har på något sett fått mig upp på benen psykiskt, förmodligen via guda krafter. Dom har fått mig känna av äkta kärlek, sanna och goda gärningar, som får mig glad. Dom har fått mig att se på livet från en annan vinkel och försöka få mig sluta tänka negativt. Speciellt Anna som är tillsammans med Agnes, två av Charlenes närmaste vänninor. Hon har vänt ut och in på min hjärna bokstavligen, även om det finns delar av det gamla kvar i hjärnan, så är det mycket som har försvunnit. Ordet tack är för fattigt tycker jag, för att visa min tacksamhet inför er 3 snälla,rara, kloka och roliga tjejer. Vad jag skulle göra utan er, är en stor fråga. Jag hoppas ni blir lika glada av mig som jag blir av er, jag tänker aldrig svika er.
Jag är inte irreterande jag är bara väldigt kär och bryr mig om mina närmaste.
Fått ofta höra om att jag är jobbig och irriternade, för att jag skriver mycket och ringer mycket.
Men inte så att jag gör det med mening utan det är så att jag blir orolig för dom personerna som står närmast mig och dom mår dåligt. Ibland går det inte att höra av sig till dom ´, då blir jag lite rädd för jag bryr mig verkligen om dessa människor. Namn tänker jag inte uppge, tror att vissa av er som läser här kommer nog förstå vilka jag menar.
Man kan bara ha få jätte bra och pålitliga vänner, då är det bara dom som finns och inga andra, förlorar jag dom kommer ljuset släckas för mig.
Jag lever nämligen på eran kärlek och vänskap, vi är alla av kött och blod och vill inte vara ond eller så.
Bryr mig om er, skadas ni så kommer jag att känna av skadan, inget går obemärkt mina vänner och min kära.
Ni är det viktigaste och er prioriterar jag i första hand, allt annat följer sen.
Men inte så att jag gör det med mening utan det är så att jag blir orolig för dom personerna som står närmast mig och dom mår dåligt. Ibland går det inte att höra av sig till dom ´, då blir jag lite rädd för jag bryr mig verkligen om dessa människor. Namn tänker jag inte uppge, tror att vissa av er som läser här kommer nog förstå vilka jag menar.
Man kan bara ha få jätte bra och pålitliga vänner, då är det bara dom som finns och inga andra, förlorar jag dom kommer ljuset släckas för mig.
Jag lever nämligen på eran kärlek och vänskap, vi är alla av kött och blod och vill inte vara ond eller så.
Bryr mig om er, skadas ni så kommer jag att känna av skadan, inget går obemärkt mina vänner och min kära.
Ni är det viktigaste och er prioriterar jag i första hand, allt annat följer sen.
Hai
Tja var länge sen man skrev här. Förlåt men min fantasi suger verkligen.
Idag har inte hänt så mycket.
Träffat Charlene idag efter ca 2 veckor AFK lämnade ett påskägg till henne fyll med alla sorters godisar + en liten present säger inte vad det är för det är hemligt. Agnes var också närvarande eftersom hon var på sin arbetsplats (efter en lång arbetsdag är det gott med mat och vila) . Just nu sitter jag i sängen och chillar, lyssnar på musik, tänker och inget mer.
På torsdag är det intervju hos Inspira (bevakningsföretag) hoppas det går bra så att man blir äntligen anställd som väktare, börjar dö här borta:P
Hör av mig imorgon peace bros and sisters
Idag har inte hänt så mycket.
Träffat Charlene idag efter ca 2 veckor AFK lämnade ett påskägg till henne fyll med alla sorters godisar + en liten present säger inte vad det är för det är hemligt. Agnes var också närvarande eftersom hon var på sin arbetsplats (efter en lång arbetsdag är det gott med mat och vila) . Just nu sitter jag i sängen och chillar, lyssnar på musik, tänker och inget mer.
På torsdag är det intervju hos Inspira (bevakningsföretag) hoppas det går bra så att man blir äntligen anställd som väktare, börjar dö här borta:P
Hör av mig imorgon peace bros and sisters
