Är den olyckligaste och kanske även sorgligaste människan i världen.
Mina vänner säger ofta att jag är jätte snäll och rar, gullig osv.
Men det tycker inte jag, jag känner mig aldrig glad inombords pga av att jag är olycklig inombords och har en stor sorg. Även om jag ler betyder inte att jag mår bra, för jag har en sorg sedan barndomen som jag har burit med och har inte kunnat släppa det än, eftersom märken av det finns kvar i kroppen och jag känner smärtan. Haft dålig barn och ungdom, där det inte var mycket kärlek och glädje, så det är därför jag är snäll mot många och är gullig, jag vill inte att fler ska känna av samma smärta och börda som jag har gjort.
Väldigt många människor har försökt att få mig på fötter igen, genom snälla ord, godhjärtade gärningar det gick både bra och dåligt, det är bara 3 personer, som har fått mig på gränsen dit och det är Charlene, Anna och Agnes dessa 3 personer har på något sett fått mig upp på benen psykiskt, förmodligen via guda krafter. Dom har fått mig känna av äkta kärlek, sanna och goda gärningar, som får mig glad. Dom har fått mig att se på livet från en annan vinkel och försöka få mig sluta tänka negativt. Speciellt Anna som är tillsammans med Agnes, två av Charlenes närmaste vänninor. Hon har vänt ut och in på min hjärna bokstavligen, även om det finns delar av det gamla kvar i hjärnan, så är det mycket som har försvunnit. Ordet tack är för fattigt tycker jag, för att visa min tacksamhet inför er 3 snälla,rara, kloka och roliga tjejer. Vad jag skulle göra utan er, är en stor fråga. Jag hoppas ni blir lika glada av mig som jag blir av er, jag tänker aldrig svika er.
Men det tycker inte jag, jag känner mig aldrig glad inombords pga av att jag är olycklig inombords och har en stor sorg. Även om jag ler betyder inte att jag mår bra, för jag har en sorg sedan barndomen som jag har burit med och har inte kunnat släppa det än, eftersom märken av det finns kvar i kroppen och jag känner smärtan. Haft dålig barn och ungdom, där det inte var mycket kärlek och glädje, så det är därför jag är snäll mot många och är gullig, jag vill inte att fler ska känna av samma smärta och börda som jag har gjort.
Väldigt många människor har försökt att få mig på fötter igen, genom snälla ord, godhjärtade gärningar det gick både bra och dåligt, det är bara 3 personer, som har fått mig på gränsen dit och det är Charlene, Anna och Agnes dessa 3 personer har på något sett fått mig upp på benen psykiskt, förmodligen via guda krafter. Dom har fått mig känna av äkta kärlek, sanna och goda gärningar, som får mig glad. Dom har fått mig att se på livet från en annan vinkel och försöka få mig sluta tänka negativt. Speciellt Anna som är tillsammans med Agnes, två av Charlenes närmaste vänninor. Hon har vänt ut och in på min hjärna bokstavligen, även om det finns delar av det gamla kvar i hjärnan, så är det mycket som har försvunnit. Ordet tack är för fattigt tycker jag, för att visa min tacksamhet inför er 3 snälla,rara, kloka och roliga tjejer. Vad jag skulle göra utan er, är en stor fråga. Jag hoppas ni blir lika glada av mig som jag blir av er, jag tänker aldrig svika er.
Kommentarer
Trackback
